slå
Danish edit
Pronunciation edit
Etymology 1 edit
From Old Norse slá (“bar, rail”), from Proto-Germanic *slahō, derived from *slahaną (“to hit”).
Noun edit
slå c (singular definite slåen, plural indefinite slåer)
Declension edit
Further reading edit
Etymology 2 edit
From Old Norse slá (“to hit, beat, strike”), from Proto-Germanic *slahaną (“to hit, strike, kill”), cognate with English slay, German schlagen.
Verb edit
slå (past tense slog, past participle slået, plural and definite singular slåede, or (archaic) slagen, plural and definite singular slagne)
Conjugation edit
Further reading edit
Norwegian Bokmål edit
Etymology edit
From Old Norse slá (“to hit, beat, strike”), from Proto-Germanic *slahaną (“to hit, strike, kill”), from Proto-Indo-European *slak- (“to hit, strike, throw”).
Verb edit
slå (imperative slå, present tense slår, passive slås, simple past slo, past participle slått, present participle slående)
- to beat, punch, hit, strike
- (nautical) to tack (to turn a vessel onto the other tack; come about)
- slå sammen - to amalgamate
- to cut, mow, reap (grass, hay, grain)
- to beat, defeat, win against
Derived terms edit
Noun edit
slå f or m (definite singular slåa or slåen, indefinite plural slåer, definite plural slåene)
- a bolt for a door.
Derived terms edit
References edit
Norwegian Nynorsk edit
Etymology edit
From Old Norse slá (“to hit, beat, strike”), from Proto-Germanic *slahaną (“to hit, strike, kill”), from Proto-Indo-European *slak- (“to hit, strike, throw”). Akin to English slay.
Pronunciation edit
Verb edit
slå (present tense slår, past tense slo, supine slege or slått, past participle slegen or slått, present participle slåande, imperative slå)
- to beat, punch, hit
- to tack (to turn a vessel onto the other tack; come about)
- to cut, mow, reap (grass, hay, grain)
Derived terms edit
Noun edit
slå f (definite singular slåa, indefinite plural slåer, definite plural slåene)
- a bolt for a door.
Derived terms edit
References edit
- “slå” in The Nynorsk Dictionary.
Swedish edit
Pronunciation edit
Etymology 1 edit
From Old Swedish slā, from Old Norse slá, from Proto-Germanic *slahaną, from Proto-Indo-European *slak- (“to hit, strike, throw”).
Verb edit
slå (present slår, preterite slog, supine slagit, imperative slå)
- to hit, punch or beat (someone); to give a blow.
- to strike; to hit, especially with some kind of tool.
- (of a clock) to strike
- Klockan har just slagit tre.
- The clock has just struck three.
- to defeat; to win against; to beat
- Hon slog världsrekordsinnehavaren
- She beat the world record holder
- to break a record
- Hon har slagit världsrekord!
- She has broken a world record!
- to become a hit, to become very popular
- to throw a die
- to pour
- Synonym: hälla
- Slå mjölk i soppan
- Pour milk into the soup
- Slå i mera mjöd, det får bli min död
- Pour in more mead, I'll let it be my death
- (certain board games) to capture, to take one of the opponent's pieces out of play
- I schack är kungen den enda pjäs som inte får slås.
- In chess, the king is the only piece which may not be taken.
- (in "slå knut") to tie or form a (often figurative) knot
- Synonym: knyta
- to cut, to mow (with a scythe)
Conjugation edit
Active | Passive | |||
---|---|---|---|---|
Infinitive | slå | slås | ||
Supine | slagit | slagits | ||
Imperative | slå | — | ||
Imper. plural1 | slån | — | ||
Present | Past | Present | Past | |
Indicative | slår | slog | slås | slogs |
Ind. plural1 | slå | slogo | slås | slogos |
Subjunctive2 | slå | sloge | slås | sloges |
Participles | ||||
Present participle | slående | |||
Past participle | slagen | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs. |
Derived terms edit
Related terms edit
- kunna slå sig i backen på
- slå an
- slå av
- slå avigt
- slå back
- slå blå dunster i ögonen på / slå dunster i ögonen på
- slå bort
- slå dank
- slå en drill
- slå en kullerbytta
- slå en lov
- slå en sjua
- slå en volt
- slå ett slag för
- slå fast
- slå gul och blå
- slå hål på
- slå i
- slå igen
- slå igenom
- slå ihop
- slå ihjäl
- slå ihjäl tid
- slå in
- slå knut på
- slå mynt av
- slå ner / slå ned
- slå ner på
- slå något ur hågen
- slå om
- slå på
- slå på stort
- slå runt
- slå runt för
- slå samman
- slå sig fram
- slå sig för bröstet
- slå sig in
- slå sig på
- slå sig samman
- slå sig till ro
- slå sönder
- slå sönder och samman
- slå till
- slå tillbaka
- slå två flugor i en smäll
- slå upp
- slå ur underläge
- slå ut
- slå vad
- slå vakt
- slå över
- stå och slå
See also edit
- käftsmäll (“punch in the mouth”)
- nita (“punch hard”)
- smocka (“punch”)
- snyting (“punch to the face”)
- tjottablängare (“hard punch”)
Etymology 2 edit
From Old Norse slá and the same ultimate source as Etymology 1 above.
Noun edit
slå c
- a beam
Declension edit
Declension of slå | ||||
---|---|---|---|---|
Singular | Plural | |||
Indefinite | Definite | Indefinite | Definite | |
Nominative | slå | slån | slåar | slåarna |
Genitive | slås | slåns | slåars | slåarnas |
Related terms edit
Further reading edit
- slå in Svensk ordbok.
- slå in Reverso Context (Swedish-English)