EMU

Bild på en 20 euro sedel

Euron som gemensam valuta

Samarbetet inom Europeiska unionen (EU) omfattar bland annat en gemensam valuta, euron. Denna har hittills införts i tolv medlemsländer som uppfyllt vissa ekonomiska och legala krav som ställs för att kunna delta i valutaunionen. Danmark och Storbritannien har getts möjlighet att stå utanför valutaunionen intill dess att länderna själva begär att få komma med. Övriga EU-länder, däribland Sverige, granskas återkommande för att se om de uppfyller de uppställda kraven för att införa euron som valuta. Efter utvidgningen av EU gäller alltså för närvarande nationella valutor i tretton medlemsländer.


De krav som ställs på länder för att de skall kunna införa euron tar sikte på att valutaunionen skall kunna fungera smidigt utan friktioner mellan enskilda länder. I EU-fördraget läggs fast ett antal så kallade konvergenskriterier som tar sikte på att alla länder varaktigt skall ha uppnått en låg inflationstakt med en ränte- och växelkursutveckling som är i överensstämmelse med det. Det krävs också att läget i de offentliga finanserna är under kontroll och att länderna inte har alltför stora underskott i sina budgetar.


För att säkra den gemensamma valutans värde förs en gemensam penningpolitik med prisstabilitet inom valutaunionen som övergripande mål. Penningpolitiken beslutas av Europeiska centralbankens (ECB) råd och genomförs med hjälp av de nationella centralbankerna i de länder som ingår i valutaunionen. Som definition på prisstabilitetsmålet gäller att inflationstakten skall vara strax under två procent per år på medellång sikt. De penningpolitiska transaktionerna genomförs i praktiken genom ett särskilt betalningssystem (Target) som också kan utnyttjas för andra stora betalningar i euro. Euron har en flytande växelkurs gentemot de andra stora internationella valutorna, men EU-länder utanför valutaunionen kan knyta sin valuta till euron i växelkursmekanismen ERM2 genom en överenskommelse om centralkurs och fastlagda fluktuationsband runt denna. ECB kan vid behov genomföra valutapolitiska transaktioner med hjälp av en gemensam valutareserv som de nationella centralbankerna överfört från sina egna reserver.

 

För att främja trovärdigheten till att centralbankerna kan förverkliga sitt fastställda mål har särskilda lagbestämmelser införts som stärker deras ställning. Alla centralbanker skall till exempel vara självständiga i förhållande till nationella regeringar och EU-organ och stå fria från all påverkan utifrån när de utför sina lagstadgade uppgifter. De är också enligt lag förbjudna att medverka till att finansiera offentliga budgetar. För att ge insyn i ECB:s verksamhet redovisar banken denna regelbundet inför Europaparlamentet och Ekofin-rådet och rapporterar även i annan muntlig och skriftlig form om den förda politiken.


Ansvaret för finanspolitiken ligger kvar hos de nationella regeringarna även i de länder som infört den gemensamma valutan. I samband med att valutaunionen inrättades har EU dock skärpt övervakningen av medlemsländernas ekonomiska politik för att se till att politiken i enskilda länder medverkar till att uppfylla de allmänna målen för den ekonomiska politiken enligt EU-fördraget. Ekofin-rådet antar därför årligen allmänna riktlinjer för medlemsländernas och gemenskapens ekonomiska politik med rekommendationer om politikens inriktning i varje medlemsland. Övervakningen av budgetpolitiken följer särskilt preciserade bestämmelser i syfte att de offentliga finanserna skall utvecklas på ett långsiktigt hållbart sätt. För att hålla den offentliga sektorns skulder på lämplig nivå utfärdar Ekofin-rådet vid behov särskilda rekommendationer om åtgärder som skall begränsa de årliga underskotten till under tre procent av BNP. Som ett komplement till detta har länderna i stabilitets- och tillväxtpakten förbundit sig att ha balans eller överskott i budgeten på medellång sikt.  Detta avses också lägga grunden för en god balans mellan finans- och penningpolitiken.

INTERNA LÄNKAR
3 länkar
EXTERNA LÄNKAR
6 länkar

SENAST UPPDATERAD 2006-02-06 
 INNEHÅLLSANSVARIG Bild på ett brev Stabsavdelningen