Hur penningpolitiken påverkar efterfrågenivån via banker och andra kreditinstitut brukar kallas för kreditkanalen. Via högre räntor blir det svårare för företag att få nya lån, vilket dämpar aktiviteten i ekonomin.
Kreditkanalen avser hur penningpolitiken påverkar efterfrågenivån via banker och andra kreditinstitut. Den bygger på att vissa låntagare, framförallt små och medelstora företag, är beroende av bankkrediter och inte kan låna på värdepappersmarknader. Detta beror i sin tur på att det är dyrt att skaffa information om låntagares kreditvärdighet. Om ett företag lånar från en bank, behöver endast en aktör göra en kreditbedömning. På värdepappersmarknader, där krediterna finansieras av ett stort antal aktörer, mångdubblas utvärderings- och övervakningskostnaderna, om inte företaget redan är stort och välkänt, till exempel för att dess aktier är börsnoterade.
Om marknadsräntorna stiger, väljer bankerna att minska utlåningen och köper i stället obligationer. Därmed minskar lånekunders tillgång till kredit. Samtidigt torde utlåningsräntorna stiga, men det är inte givet att företag som är villiga att betala de högre räntorna får krediter. Detta beror på att det finns mekanismer som gör att låntagare som är beredda att låna till höga räntor kan befaras vara mindre benägna att betala tillbaka lånen. I samma riktning verkar att ett företags förväntade lönsamhet minskar om räntorna stiger och, som en följd därav, efterfrågan dämpas. Följaktligen minskar företags vilja och förmåga att bära skulder. Företag som inte får eller vill låna måste dra ner sin verksamhet, skjuta på investeringar och så vidare, vilket dämpar efterfrågan.
Samtidigt kan bankerna motverka penningpolitikens effekter genom att inte höja sina låneräntor till betrodda kunder i samma grad som marknadsräntorna stiger. Detta avspeglar att relationen mellan en bank och en kund ofta är av långsiktig karaktär. Banken kan därför räkna med att ta igen de förlorade ränteintäkterna under högkonjunkturer, då kunden kommer att vara beredd att betala lite högre ränta just i syfte att bevara den långsiktiga relationen till banken. Detta motverkar den åtstramande effekten av högre styrräntor, men gör inte att kreditkanalen stängs av, eftersom det finns låntagare som inte har lika goda bankkontakter. Det kanske tydligaste exemplet på detta är personer som har planer på att starta företag.