1700-talet

Bild på transportsedel1701 Riksbanken börjar ge ut "transportsedlar". De kallades så eftersom de vid varje affärstransaktion skulle transporteras, skrivas över från den förre ägaren till den nyblivne. I sedeltexten fanns luckor som fylldes i för hand med penningbelopp och namnteckningar. Användningen gick dock lite trögt. Köpmännen drog sig för att behöva skylta med namn och datum för sina stora affärer. Vid långa transporter klipptes ofta halva sedeln bort, för att spara postporto. Banken protesterade i tidningsannonser och hotade med "widrigt bemötande" om kunderna kom in med stympade sedlar.

 

 

 

Bild på nödmynt1715 Nödmynten börjar tillverkas. Under Karl XII:s regering 1697–1718 krigades det en hel del. Krigen kostade en massa pengar och tärde på statskassan. Det var orsaken till att de beryktade nödmynten gavs ut. Det gavs ut över 40 miljoner stycken. Nödmynten försågs med olika inskrifter, "Kronan", "Flink och färdig", "Saturnus" m.fl. Det sista nödmyntet slogs strax efter Karl XII:s död och hade den ironiska inskriften "Hoppet". Nödmynten var inga värdemynt, utan kreditmynt. Folk var inte vana vid kreditmynt och accepterade inte det nya betalningsmedlet. Myndigheterna förbjöd myntets "vanvördande", men det hjälpte inte. Det blev 50 procents inflation.

 

Under perioden 1714–1716 används trofékanoner för att tillverka vissa plåtmynt – det råder nämligen kopparbrist.

 

 

Bild på Tumba Bruk1755 Tumba Bruk grundas för att Riksbanken vill komma tillrätta med förfalskningar. Man ville tillverka ett papper som var svårt att kopiera. Det första Tumba-pappret hade massor av vattenmärken och vitstämplar för att försvåra förfalskningar, dock trycktes sedlarna i Stockholm. På sedlarna fanns bankens valspråk, Hinc robur et securitas (Härav styrka och säkerhet), och dessutom en finstilt varning som började "Den som denna sedel efterapar skal warda hängd…". I början på 1800-talet började sedlar av lägre valörer tillverkas i mindre format för att de inte skulle kunna förfalskas till sedlar av högre valör. En formatprincip som används än idag. De svenska sedlarna trycks fortfarande på Tumba Bruk. Behovet att skydda sedlarnas äkthet är minst lika stort som på 1700-talet.

 

 

Bild på riksdaler1776 Gustav III:s finansminister Johan Liljencrantz genomför en länge efterlängtad myntrealisation för att minska myntfloran och avskaffa pappersmyntfoten. Innan realisationen räknade man i dukater, riksdaler specie, riksdaler hamburger banco, daler silvermynt, daler kopparmynt, daler carolin och daler courant.

Riksdalern, indelad i 48 skillingar blev rikets enda mynt, även om det tog lång tid innan den nya mynträkningen slog igenom hos allmänheten.

 

 

 

Bild på riksgäldssedel1789 Ständerna skapar Riksgäldskontoret för att förvalta landets statsskuld, som ökat dramatiskt på grund av kriget mot Ryssland. Riksgäldskontoret fick i uppdrag att trycka egna sedlar, "riksgäldssedlar". Glädjen med det enhetliga myntsystemet från 1776 varade alltså inte länge. Sverige räknade nu i tre sorters riksdaler: riksdaler specie (silver), riksdaler banco (riksbankens sedlar) och riksdaler riksgälds (riksgäldskontorets sedlar).


 


SENAST UPPDATERAD 2004-03-11 
 INNEHÅLLSANSVARIG Bild på ett brev Stabsavdelningen