Riksbanken är Sveriges centralbank och en myndighet under riksdagen. Riksbanken ansvarar för penningpolitiken med målet att upprätthålla ett fast penningvärde. Riksbanken har också i uppdrag att främja ett säkert och effektivt betalningsväsende.
Ett fast penningvärde – prisstabilitet
Enligt riksbankslagen ska Riksbanken upprätthålla ett fast penningvärde, det vill säga se till att inflationen är låg och stabil. Det ger goda förutsättningar för en gynnsam och uthållig tillväxt.
Riksbanken har preciserat målet om ett fast penningvärde till att inflationen, mätt med konsumentprisindex (KPI), ska vara 2 procent per år. Kring målet har Riksbanken satt upp ett toleransintervall på ±1 procentenhet. Syftet med intervallet är att klargöra att det inte är möjligt att exakt uppnå inflationsmålet hela tiden. Samtidigt kan alltför stora avvikelser inte accepteras om målet ska vara fortsatt trovärdigt. Inflationsmålet ska normalt uppnås inom två år, men ibland kan det vara motiverat att låta anpassningen ta längre tid, eftersom det annars kan leda till onödiga variationer i sysselsättning och tillväxt.
För att påverka inflationen varierar Riksbanken sin styrränta, den så kallade reporäntan. Reporäntan avgör vad bankerna får betala för att låna pengar hos Riksbanken. Reporäntan påverkar därmed andra räntor i ekonomin och i förlängningen den ekonomiska aktiviteten och inflationen.
Ett säkert och effektivt betalningsväsende – finansiell stabilitet, betalningssystemet RIX samt sedlar och mynt
Riksbanken har fått riksdagens uppdrag att främja ett säkert och effektivt betalningsväsende. Riksbankens tolkning av uppdraget är att verka för stabilitet i det finansiella systemet som helhet. I uppdraget ingår också att ge ut sedlar och mynt. Riksbanken har dessutom ett operativt ansvar för det system som gör det möjligt för bankerna att säkert genomföra stora elektroniska betalningar mellan varandra.
Riksbanken analyserar löpande stabiliteten i det finansiella systemet för att tidigt upptäcka förändringar och sårbarheter som kan leda till en bankkris. Analysen fokuserar främst på de svenska storbankerna och den infrastruktur som behövs för att betalningar ska fungera. I en krissituation kan Riksbanken under vissa förutsättningar ge tillfälligt likviditetsstöd till banker.
Riksbankens självständiga ställning
Riksbanken är en myndighet under riksdagen. Riksdagen utser de elva ledamöterna i riksbanksfullmäktige. Riksbanksfullmäktige väljer de sex ledamöterna i Riksbankens direktion för mandatperioder på sex år. Fullmäktiges roll i övrigt är att övervaka och kontrollera direktionens arbete.
Riksdagen beslutade i slutet av 1990-talet att ge Riksbanken en självständig ställning. Detta innebär att Riksbankens direktion fattar de penningpolitiska besluten utan att ta direktiv från någon annan. Genom att delegera uppgiften att upprätthålla ett fast penningvärde till Riksbanken ville riksdagen ge penningpolitiken ett långsiktigt perspektiv och skapa goda förutsättningar för att målet ska uppfattas som trovärdigt. För att få insyn i direktionens arbete har riksbanksfullmäktiges ordförande och vice ordförande närvaro- och yttranderätt vid direktionens sammanträden, men inte förslags- och beslutsrätt.
Öppenhet och kommunikation
Riksbanken lägger stor vikt vid öppenhet och tydlighet inom bankens samtliga verksamheter. Riksbankens kommunikation ska möjliggöra för en bred krets av utomstående att tillgodogöra sig kunskap om bankens uppgifter och resultat. Det finns flera skäl till varför öppenhet och kommunikation är väsentligt för Riksbanken.
Riksbankens självständiga ställning ställer stora krav på att verksamheten präglas av öppenhet och demokratisk insyn. Öppenhet är en förutsättning för att skapa trovärdighet och legitimitet för såväl de penningpolitiska besluten som Riksbankens verksamhet inom området finansiell stabilitet. Genom att utomstående kan förstå och bedöma Riksbankens analyser och ställningstaganden underlättas Riksbankens arbete.
Som myndighet måste Riksbanken kunna redovisa sin verksamhet offentligt, motivera beslut samt ge information om hur offentliga medel hanteras och förvaltas. Riksbanken ska också ge information om de produkter och tjänster som erbjuds allmänheten och den finansiella sektorn, till exempel sedlar och mynt, betalningstjänster, penning- och valutapolitiska transaktioner samt statistik.
Öppenhet är också en förutsättning för att Riksbankens verksamhet ska kunna utvärderas.