Valutakurser i Sverige 1800―1914

Av Håkan Lobell 

De utländska växelkurserna i 1800-talets Sverige är egentligen priserna på utländska växlar. Merparten av den handel från vilken prisuppgifterna är hämtade ägde rum på börserna. I Sverige var det Stockholmsbörsen, och Göteborgsbörsen efter att den hade invigts 1842, som var centrum för valutamarknaden fram till åtminstone 1870-talet. Handeln med svenska växlar i utländska finansiella centrum började så sent som 1882. På Stockholmsbörsen skedde handeln med utländska växlar på tisdagar och fredagar.

Stockholmsbörsens marknadsnoteringar på växlar har hämtats från två dagstidningar, Aftonbladet och Post- och Inrikes Tidningar. De lokala tidningarna publicerade regelbundet marknadsnoteringar. Underliggande data omfattar nästan alla handelsdagar (dvs. två dagar i veckan) mellan 1800 och 1889. En annan källa, som emellertid baseras på de redan nämnda tidningarna, är manuskriptet till statistikvolym V av den historia över Riksbanken som publicerades 1931 [Sveriges Riksbank (1931) Statistiska tabeller. Sveriges Riksbank 1668–1924. Bankens tillkomst och verksamhet. V. Nordstedts; Stockholm. Uppgifter från manuskriptet används främst för perioderna 1800–1834 och 1881–1889. Enligt en källanmärkning i statistikvolym V (Sveriges riksbank (1931), s. 142) baseras emellertid även denna statistik på dagstidningen Post- och Inrikes Tidningar.

Under den senare hälften av århundradet ändrade emellertid handeln och sättet att notera utländska växelkurser karaktär. Handel mellan banker och Riksbankens handel kom i fråga om volymer gradvis att överskugga handeln på börserna i slutet av perioden. För perioden 1890–1914 är växelkurserna i denna databas riksbankens växelkurser, vilka sammanställs på grundval av bankens interna dokumentation.

Riksbankens växelkurser ligger förmodligen mycket nära marknadskurserna. Bror Karl Johan Langenskiöld, som var förste deputerad för banken, beskrev 1911 prissättningen av utländska valutor i ett uttalande som handlade om att växelkurserna ändrades allt oftare. Av hans beskrivning framgår att Riksbanken fastställde växelkurserna på grundval av telegraminformation från utländska börser. De inhemska bankerna verkar normalt ha följt Riksbankens växelkurser. Langenskiöld redogjorde för hur affärsbanker kunde få växelkursinformation från Riksbanken per telefon eller genom att skicka ett bud. (Riksbankens arkiv: F1A:3 Riksbankschefers protokoll. V. Moll, Valutor, utländska)

Avistaväxlar och datoväxlar

Att samla in växelkursdata från framför allt 1800-talet är inte alldeles okomplicerat. Vi är intresserade av faktiska växelkurser, men eftersom växlar är finansiella instrument måste man hålla i åtanke att priserna ibland innehåller andra komponenter än "rena" växelkurser. Under århundradets första hälft brukade marknadsnoteringar på utländska växlar baseras på usans eller tidsperspektiv, vilket innebär att handelsbruk och återstående löptid måste beaktas för att få fram en faktisk växelkurs a vista. Växlar på Hamburgbörsen brukade före 1847 till exempel ha 67 dagars löptid.

Vid fastställandet av priser på utländska växlar brukade återstående löptid normalt diskonteras. Det är emellertid möjligt att få fram avistakursen för en siktväxel, E_s genom att helt enkelt upphäva diskonteringen av en datoväxel, E_d. Ta till exempel datoväxeln E_d med d dagar kvar till förfallodagen, där räntan i det finansiella centrum där växeln ställdes ut motsvarar i:

Bank of Englands diskonto har hämtats från NBER online Macro History Data Base (http://www.nber.org/databases/macrohistory/contents/). Räntestatistiken från Hamburg har hämtats från Soetbeer, A. (1855) Beiträge und Materialen zur Beurtheilung von Geld- und Bank-Fragen mit besonderer Rücksicht auf Hamburg. Månatlig räntestatistik från Hamburg och London finns tyvärr bara tillgänglig från 1824 respektive 1836. En enhetlig ränta på 4 procent har tillämpats på 67 dagars datoväxlar från Hamburg när det gäller perioden 1800–1823 och på 90 dagars datoväxlar noterade i pund när det gäller perioden 1800–1835.

Förteckning av variabler och deras definintioner: