Hur styr Riksbanken räntan?
I juli 2010 beslutade Riksbankens direktion att höja reporäntan till 0,50 procent. Samtidigt fattades följdbeslutet om att in- och utlåningsräntan skulle återgå till de nivåer som rådde före den finansiella krisen inleddes hösten 2008. Dessa två räntor bildar tillsammans den så kallade räntekorridoren, som är en viktig del i hur Riksbanken styr den allra kortaste räntan, den så kallade dagslåneräntan.
Vad är räntekorridoren?
Bankerna kan deponera pengar över natten hos Riksbanken till inlåningsräntan. Utlåningsräntan är den ränta som bankerna måste betala när de – mot säkerhet – lånar pengar över natten av Riksbanken. På så sätt bildar inlåningsräntan golvet och utlåningsräntan taket för hur låg respektive hög dagslåneräntan kan bli.
Konstruktionen av räntekorridoren gör att det lönar sig mer för bankerna att låna av varandra istället för att vända sig till Riksbanken. Det beror på att de får högre ränta alternativt betalar mindre när de lånar av varandra.
Vid det penningpolitiska mötet i juli bestämdes att in- och utlåningsräntan åter skall vara 0,75 procentenheter lägre respektive högre än reporäntan. Inlåningsräntan fortsätter därför att vara negativ (-0,25 procent). En negativ inlåningsränta betyder att bankerna måste betala om de vill deponera pengar hos Riksbanken.
I praktiken har in- och utlåningsräntan väldigt liten betydelse för vad dagslåneräntan blir dels eftersom räntekorridoren gör att det lönar sig för bankerna att låna av varandra, dels eftersom Riksbanken är beredd att göra så kallade finjusterande transaktioner varje dag. Detta leder till att dagslåneräntan hålls inom ett smalare band än räntekorridoren och bidrar till att den penningpolitiska signaleringen blir tydligare.
Hur styrs dagslåneräntan?
En gång i veckan emitterar Riksbanken riksbankscertifikat till en ränta som är densamma som reporäntan. Dessutom är Riksbanken dagligen beredd att göra så kallade finjusterande transaktioner med bankerna om banksystemet inte har balans i sin likviditet gentemot Riksbanken vid dagens slut. De finjusterande transaktionerna innebär att Riksbanken antingen drar in överskottslikviditet från bankerna, det vill säga de deponerar pengar, till reporäntan minus 0,10 procentenheter. Vid underskott av likviditet lånar bankerna pengar mot säkerhet hos Riksbanken till reporäntan plus 0,10 procentenheter. Eftersom de finjusterande transaktionerna sker till reporäntan minus/plus 0,10 procentenheter betyder det i praktiken att det finns ett mycket snävare band runt reporäntan än räntekorridoren. Det gör att dagslåneräntan hålls stabil och nära reporäntan.
Hur har det fungerat i praktiken?
För ett år sedan började Riksbanken låna ut stora belopp i kronor till de svenska bankerna. Lånen har börjat förfalla, men fortfarande finns det gott om likviditet i banksystemet. Det innebär att Riksbanken drar in stora belopp via veckovisa emissioner av riksbankscertifikat och i de dagliga finjusteringarna. Som ett exempel drog Riksbanken den 7 juli in 170 miljarder kronor via riksbankscertifikat till räntan 0,50 procent samtidigt som banksystemet deponerade 78 miljarder kronor i finjusteringen till räntan 0,40 procent. Samma dag deponerade banksystemet endast 16 miljoner kronor till den negativa inlåningsräntan (-0,25 procent). Den negativa inlåningsräntan har inte påverkat hur mycket pengar bankerna har deponerat hos Riksbanken till inlåningsräntan. Styrsystemet har därmed fortsatt att fungera precis som tidigare.