Hur en förändring av reporäntan påverkar inflationen och den övriga ekonomin kallas för transmissionsmekanismen. Transmissionsmekanismen är i själva verket inte en utan flera olika mekanismer som verkar samtidigt. En del av dessa påverkar inflationen ganska direkt medan andra tar längre tid. En allmän uppfattning är att en förändring av reporäntan har störst effekt på inflationen först efter ett till två år.
Det första som händer när Riksbanken ändrar reporäntan är att den så kallade dagslåneräntan påverkas. Dagslåneräntan är den ränta som bankerna lånar och lånar ut pengar till varandra över dagen. Hur stor effekt en förändring av reporäntan får på övriga räntor med längre löptider beror på hur pass förväntad förändringen är. Riksbankens ambition är att penningpolitiken ska vara förutsägbar. Riksbanken försöker påverka förväntningarna om den framtida penningpolitiken genom att regelbundet publicera prognoser för reporäntan. På så sätt är det lättare att undvika att förändringar av reporäntan överraskar.
Bankernas utlåningsränta och räntan på värdepapper påverkas alltså både av den faktiska och av den förväntade reporäntan. Om en höjning av reporäntan är helt förväntad kan marknadsräntorna börja stiga redan innan reporäntan höjs. När sedan reporäntan faktiskt höjs behöver detta i sig inte påverka marknadsräntorna ytterligare, i och med att det bara bekräftar det som marknaden förväntade sig.
Schematisk bild över den penningpolitiska transmissionsmekanismen
Penningpolitiken får alltså effekt på de räntor allmänheten möter och därmed också på den totala efterfrågan och det totala utbudet i ekonomin. De kanaler som gör att marknadsräntorna påverkar utbud och efterfrågan kan delas in i räntekanalen, kreditkanalen, och växelkurskanalen. Du kan läsa mer om dessa kanaler under respektive rubrik.
Kreditkanalen
Kreditkanalen beskriver hur penningpolitiken påverkar efterfrågan via banker och andra finansiella institut. Om räntan stiger, väljer bankerna att minska utlåningen och köper istället obligationer. Det gör att hushåll och företag får svårare att låna pengar. Företag som inte får eller vill låna måste dra ner på sin verksamhet, skjuta på investeringar och så vidare, vilket dämpar aktiviteten i ekonomin.
Räntekanalen
Räntekanalen påverkar efterfrågan på varor och tjänster. Högre räntor leder normalt till att hushållens konsumtion dämpas. Detta beror på flera saker. Högre räntor gör det mer attraktivt att spara, det vill säga att skjuta konsumtionen på framtiden vilket dämpar dagens konsumtion. Dessutom minskar konsumtionen därför att de lån man redan har kostar mer i räntebetalningar. Slutligen gör högre räntor att priset på både finansiella och reala tillgångar – aktier, obligationer, fastigheter, med mera – faller i och med att nuvärdet av den framtida avkastningen blir lägre när räntan stiger. Hushåll som ser sin förmögenhet krympa blir mindre villiga att konsumera.
Ränteuppgången gör också att det blir dyrare för företag att finansiera investeringar. Därmed leder normalt högre räntor till att även investeringarna dämpas. Om konsumtionen och investeringarna minskar, minskar den aggregerade efterfrågan.
En lägre aggregerad efterfrågan medför ett lägre resursutnyttjande. När resursutnyttjandet är lågt brukar priser och löner stiga i en måttligare takt. Men det tar tid från det att resursutnyttjandet blivit mindre ansträngt tills dess att inflationen avtar. Detta beror bland annat på att löner inte ändras från månad till månad utan mer sällan.
Växelkurskanalen
Växelkurskanalen beskriver hur penningpolitiken påverkar värdet på valutan. Normalt sett leder en höjning av reporäntan till att kronan stärks. På kort sikt beror detta på att högre räntor får svenska tillgångar att framstå som mer attraktiva än placeringar i andra valutor. Detta leder till ett inflöde av kapital och ökad efterfrågan på kronor, vilket stärker växelkursen.
Penningpolitiken spelar även en viktig roll för den långsiktiga växelkursutvecklingen. Växelkursen är definitionsmässigt priset på ett lands valuta uttryckt i ett annat lands valuta, vilket betyder att den påverkas av skillnader i inflationstakt mellan länder. Stramare penningpolitik betyder lägre inflation, vilket på sikt kan förväntas avspegla sig i att växelkursen förstärks.
En starkare växelkurs – en appreciering – påverkar ekonomin på framförallt två sätt. För det första blir utländska varor billigare jämfört med inhemskt producerade varor. Detta betyder att importen ökar och exporten minskar. Lägre efterfrågan på inhemska varor bidrar till att minska resursutnyttjandet och dämpar inflationstrycket.
För det andra påverkar växelkursen inflationen genom att priserna i kronor på varor som handlas över gränserna ändras. Företag som importerar varor till Sverige behöver betala ett lägre pris i kronor räknat för sin import. En starkare krona brukar därför sänka inflationstakten, eftersom importerade och importkonkurrerande varor blir billigare. Detta förstärker den inflationsdämpande effekten av att efterfrågetrycket faller.
Inflationsförväntningarna
Inflationsförväntningarna är viktiga för hur företag sätter sina priser och för hur lönebildningen fungerar och därmed inflationen. Om alla litar på att inflationen ska förbli låg och att priserna bara stiger tillfälligt så leder det till att företagen inte lika ofta anser sig behöva ändra sina priser. På samma sätt kan arbetstagare resonera i sina lönekrav, vilket gör att löneutfallen hamnar på rimliga nivåer. Båda dessa företeelser underlättar Riksbankens strävan att uppnå prisstabilitet.
Att inflationsförväntningarna ligger fast förankrade på inflationsmålet är däremot inget skäl till att Riksbanken ska låta reporäntan vara oförändrad. Snarare ska inflationsförväntningar kring 2 procent ses som ett tecken på att allmänheten förväntar sig att Riksbanken gör det som krävs för att inflationsmålet ska uppnås. Med andra ord skulle inflationsförväntningarna kunna ses som ett mått på allmänhetens förtroende för att Riksbanken uppnår inflationsmålet.
Om inflationsförväntningarna däremot avviker från målet kan det tyda på att allmänheten inte tror att Riksbanken klarar av att hålla inflationen kring 2 procent. Riksbanken kan då behöva ändra reporäntan i en annan takt än vad som speglas i förväntningarna om den framtida penningpolitiken. På detta sätt utgör olika mått på inflationsförväntningar och marknadens förväntningar om penningpolitiken ett komplement till Riksbankens egna inflations- och ränteprognoser. Riksbanken följer därför löpande utvecklingen av olika mått på inflationsförväntningar och publicerar dessa i inflationsrapporten.
Läs mer
Via länkarna kan du läsa en mer detaljerad beskrivning av transmissionsmekanismen, hur en reporänteförändring går till i praktiken och en djupare studie av hushållens inflationsförväntningar.