Den första storhetstiden
1909
1909 var ett dåligt år för föreningens fotbollslag där vinsten i Kamratmästerskapet med segrar över Norrköping, Eskilstuna och Gävle var den enda egentliga framgången. I väntan på den kommande nationella storserien bojkottade man den lokala Göteborgsserien och förlorade dessutom under året fem viktiga matcher mot Örgryte IS.
Överhuvudtaget var det stor oro inom föreningen under dess femte säsong. Problemen kulminerade med att revisorerna vägrade att ge styrelsen ansvarsfrihet.
1910
Om 1909 var motgångens år så avlöstes den av "de stora triumfernas år". 1910 blev det dittills mest framgångsrika i IFK Göteborgs korta men intensiva historia. Föreningens fotbollsspelare tog för andra gången hem Svenska mästerskapet, vann Kamratmästerskapet och tävlingen om Krokslättspokalen, och noterade i övrigt en rad uppmärksammade segrar.
1910 var det första året med en nationell fotbollsserie, "Svenska serien". Serien hade åtta lag och man möttes två gånger. IFK Göteborg slutade på tredje plats, en poäng efter vinnande Örgryte IS och AIK, båda på 19 poäng.
SM-finalen, som spelades mot Djurgårdens IF på Walhalla IP, vanns av IFK med 3–0. Matchvinnare blev Erik Börjesson som med sina två mål såg till att Göteborgskamraterna fick sin andra inteckning i den svenska fotbollspokalen.
Matchen blev historisk även på ett annat sätt. Det var nämligen första gången IFK Göteborg uppträdde i sina nu klassiska blåvtrandiga tröjor och blå byxor.
Svenska mästarna 1910:
Erik Ahlstam, Nils Andersson, Henning Svensson, John Olsson, Gustav Sandberg, Konrad Thörnqvist, Gustav Magnusson, Carl Ohlsson, Erik Börjesson, Harry Hellberg och Arthur Lundin.
1911
Ett motgångens år utan dess like. Det började med att Erik Börjesson och John Olsson lämnade föreningen och gick till sällskapet från Örgryte. Lagkaptenen Nils Andersson, som varit men ända från början, emigrerade till USA och till råga på allt fick man inte ställa upp och försvara sitt Svenska mästerskap.
Orsaken till detta var att föreningen avstod från att delta i tävlingen om Corinthian Bowl (där matchintäkterna för övrigt gick till Öis). Förbundsstyrelsen med Anton Johansson i spetsen uteslöt IFK Göteborg från SM och även om förbundet senare fick bakläxa av Riksidrottsförbundet, var skadan redan skedd.
Förbundsstyrelsen med Anton Johansson i spetsen uteslöt IFK Göteborg från SM och även om förbundet senare fick bakläxa av Riksidrottsförbundet, var skadan redan skedd.
Under 1911 gjorde IFK sina allra första resor utomlands. I Köpenhamn blev det storstryk mot KB (2–9) medan uppgörelsen i Oslo om den svensk/norska-pokalen slutade oavgjort (4–4) mot Lyn. Man mötte också för första gången ett engelskt proffslag. Middlesbrough FC kom på besök och besegrade ett förstärkt IFK Göteborg med 4–1.
Svenska serien 1911 blev aldrig färdigspelad. Flera lag drogs med ekonomiska svårigheter och drog sig ur tävlingen. Vårsäsongen var bedrövlig för IFK Göteborg, men under sommaren återkom den gamle forwardstjärnan Arvid Fagrell från ett årslångt gästspel i England och med honom blev laget mer samspelt och höstens resultat bättre.
1912
Fotbollsåret 1912 inleddes med en mycket uppmärksammad vänskapsmatch mot Sveriges blivande olympialag. Efter matchen, som slutade 1–1, ströddes det verbala rosor över göteborgselvan och det var många röster som ifrågasatte varför man inte skickade IFK Göteborg till olympiaden.
Under sommaren 1912 återvände Erik Börjesson och John Olsson till föreningen efter sin omskrivna utflykt till Örgryte IS. Deras närvaro gav ytterligare stabilitet till spelet och bidrog bland annat till att laget vann Distriktsmästerskapet, Kamratmästerskapet, Göteborgspokalen och den Svensk-norska pokalen.
Svenska serien gjordes om till spel höst/vår. Vid vinteruppehållet ledde IFK Göteborg serien före IFK Uppsala, Djurgårdens IF, AIK, Örgryte IS och IFK Norrköping. I SM-spelet åkte man ut redan i tredje omgången mot Öis.
1913
1913 var ett märkesår för IFK Göteborg i det avseendet att man för första gången sedan bildandet fick ekonomin att gå ihop och att man för första gången blev seriesegrare. Vårsäsongen av Svenska serien 1912/13 innehöll endast en förlust, mot AIK på Stockholms stadion (1–4).
I Svenska mästerskapet besegrades Helsingborgs IF borta på Olympia, men redan i andra omgången blev man utslagna mot "lilla" Johanneshofs IF. Matchrapporterna i göteborgspressen berättar om underskattning och ett generellt ointresse från IFK Göteborgs sida i framförallt den första halvleken och därefter en enorm blåvit press i den andra. Men det är målen som räknas och det hjälpte sedan föga att man annars under året besegrade just Johanneshof i två matcher med klara 7–1 och 6–2, att man vann Kamratmästerskapet för tredje gången och att man blev distriktmästare efter finalseger över Örgryte IS.
Som ett erkännande av de många framgångarna fick IFK Göteborg förtroende att representera Sverige i landskampen mot Norge
Höstens seriespel i Svenska serien 1913/14 gick desto bättre. Efter idel segrar med bland annat 7–1 mot Norrköpingskamraterna och 6-1 mot AIK, ledde man överlägset vid vinteruppehållet.
Som ett erkännande av de många framgångarna fick IFK Göteborg förtroende att representera Sverige i landskampen mot Norge i dåvarande Kristiania (Oslo). Det är en uppgift som varken förr eller senare förärats någon svensk klubb.
1914
Serieseger nummer två kom inte oväntat under våren 1914. Det blev visserligen förlust i derbyt mot Örgryte IS med 1–2 och "bara" oavgjort (0–0) mot Djurgårdens IF på Tranebergs Idrottspark, men storsegrarna 5–1 mot AIK, 6–2 mot IFK Norrköping och 5–2 mot IFK Uppsala gjorde laget till överlägsna seriesegrare.
Under 1914 hemfördes för alltid Kamratmästerskapets första pokal till Göteborg efter finalseger över IFK Stockholm med 3–0. I föreningens trofésamling införlivades dessutom den nya IFK-pokalen genom ytterligare en finalvinst över Stockholm fast nu med hela 9–0, Göteborgspokalen efter finalvinst över GAIS och Centralmästerskapet där Örgryte i slutmatchen slogs tillbaka med 2–1.
Trots att krigsmolnen hopade sig över kontinenten blev föreningens internationella utbyte större än någonsin med matcher mot Racing Club de Brauxelles (2–2), Liverpool FC (1–4), Crystal Palace FC (1–3), Hannoverscher SV 1896 (4–1 och 2–3) samt norska Mercantile (1–1).
Dessutom inleddes ett nära samarbete med ärkerivalerna Örgryte IS, där en gemensam arbetsgrupp utsågs för att arrangera framtida vänskapsmatcher mot utländska lag. En föregångare till dagens Göteborgsallians alltså.
1915
Även under 1915 fortsatte de blåvita framgångarna på fotbollsplanen. Föreningen säkrade efter en stabil vårsäsong sin tredje serieseger i rad (Svenska serien 1914/15), man vann Kamratmästerskapet efter en imponerande 10–0 seger över IFK Gävle i finalen och man noterade i övrigt en rad uppmärksammade resultat mot kvalificerat motstånd.
Den 11 juni vann man sin dittills största seger då ett starkt kombinerat danskt lag, nära nog identiskt med landslaget, gästade Göteborg och Walhalla Idrottsplats efter att ett par dagar tidigare varit i Stockholm och vunnit över AIK med 4–1. Erik Börjesson gjorde matchens enda mål och dagen efter var tidningarna, i synnerhet den danska, lyriska över göteborgslagets vägvinnande spel. Politiken skrev i sin fotbollskrönika att "IFK Gøteborg presterede det bedste svensk fodbold der hidtills er set".
Lika programenligt som man vann Svenska serien, lika programenligt blev IFK Göteborg utslaget ur SM-turneringen.
Triangelserien fick sin föregångare under 1915 i och med att Göteborgs-Tidningen satte upp ett vandringspris om vilka IFK Göteborg, GAIS och Örgryte IS skulle mötas två gånger varje år. Den första upplagan blev en stor kamrattriumf efter fyra segrar och 10–1 i målskillnad.
Lika programenligt som man vann Svenska serien, lika programenligt blev IFK Göteborg utslaget ur SM-turneringen. 1915 var det de kommande antagonisterna Gais som satte krokben genom att vinna med 1–0.
1916
Fotbollsåret 1916 innebar den fjärde seriesegern i rad för IFK Göteborg. Många så kallade experter började nu öppet att kritisera Svenska seriens enformighet och undrade om IFK Göteborg verkligen var den enda förening som tog turneringen på allvar.
Som vanligt följdes framgångarna i serien av en smärtsam sorti ur Svenska mästerskapet efter förlust i semifinalen mot AIK med 1–2.
Under 1916 spelade IFK dessutom en rad uppmärksammade vänskapsmatcher mot olika danska lag. Den 22 juni besegrade man lite överraskande en erkänd Köpenhamnskombination på Ullevi med 3–0 och senare under sommaren inleddes ett nära matchsamarbete med Københavns Boldklub (KB).
Den 17 september invigdes "Nordens modernaste fotbollsbana", Ullevi där Idrottsplatsen tidigare legat. Invigningsmatchen spelades mellan IFK Göteborg och Akademisk Boldklub från Köpenhamn. Matchen slutade 2–2 och Erik Börjesson gjorde det historiska första målet.
1917
Sin vana trogen plockade IFK Göteborg under 1917 för femte gången i rad hem segern i Svenska serien, denna gång med tre poäng till godo på Örgryte IS. På grund av krigstiderna, försvårade tågförbindelser och dyrare materiel blev årets upplaga av turneringen den sista och förbundet lade under sommaren 1917 Svenska serien i malpåse.
Lika säkert som det blev seger i Svenska serien, blev det i Svenska mästerskapet respass innan man nått den åtråvärda finalen. Oavgjort (0–0) i semifinalen mot Djurgårdens IF på Stockholms Stadion innebar omspel i Göteborg, ett omspel gästerna vann med 2–1.
I samband med första SM-kvartsfinalen mot Helsingborgs IF på Olympia gjorde en av föreningens största legender, Herbert "Murren" Karlsson, sin debut. Ordinarie högerinner Georg Karlsson hade drabbats av sjukdom och "Murren" kallades in från reservlaget. Han gjorde ett imponerande intryck och avgjorde tillställningen under slutminuterna. I returmatchen sju dagar senare fick han ånyo förtroende från start och tackade med att göra två fantastiska mål understödd av en begeistrad hemmapublik.
Som ersättning för det inställda seriespelet anordnade de tre göteborgslagen – IFK Göteborg, Gais och Örgryte IS – under hösten 1917 och våren 1918 en miniatyrserie under namnet Triangelserien. Klubbarna spelade två matcher mot varandra och segraren, i första upplagan IFK Göteborg, belönades med ett vandringspris benämnt "Ullervistatyetten".
1918
Det pågående världskriget gjorde att föreningen spelade förhållandevis få matcher och vanligt folk fick viktigare saker att tänka på än fotboll.
Efter sju år av fruktlösa försök lyckades IFK Göteborg under 1918 att återerövra Svenska mästerskapet. Motståndare i finalen var Helsingborgs IF som på Stockholms Stadion den 6 oktober besegrades med hela 5–0.
Finalens stora gigant var Erik Hjelm, men matchens hjälte var Herbert "Murren" Karlsson. I avsaknad av anfallskollegan Erik Börjesson kretsade det mesta kring den populära göteborgaren, som i finalen gjorde två mål men med lite tur kunde ha fördubblat målskörden.
För att fylla luckan efter Svenska serien arrangerades en serie mellan IFK Göteborg, Örgryte IS, Djurgårdens IF och AIK, om ett av landshövding von Sydow donerat hederspris. IFK vann turneringen med elva poäng av tolv möjliga, där den enda poängförlusten kom mot Örgryte IS som i tävlingens sista match kämpade sig till ett oavgjort resultat (0–0).
Under 1918 hade också Göteborgs-Kamraternas Medlemsblad premiär, där bland annat "CeWe" Linde gjorde stor succé som kontroversiell krönikör.
Svenska mästarna 1918:
Sven Rylander, Valdus Lund, Henning Svensson, Carl Olsson, Konrad Thörnqvist, Henry Almen, Erik Eiserman, Caleb Schylander, Herbert "Murren" Karlsson, Erik Hjelm och Mauritz Sandberg.
1919
Jubileumsåret 1919 fick IFK Göteborg nöja sig med att titulera sig distriktsmästare i fotboll. Hoppet om att kunna försvara SM-tecknet från 1918 grusades redan i första omgången, där Gais visade sig ofina genom att besegra jubilaren med 3–0.
Plåster på såren blev, förutom DM-titeln och seger i 1919 års upplaga av "privatserien" mellan Göteborg och Stockholm, en dubbelvinst mot gamla bekantingen København BK (KB).
Jubileumsåret bjöd vidare på amerikanskt besök i form av Bethlehem Steel från New York City, som under 1919 gjorde en rad uppmärksammade matcher på sin Sverige-turné. I mötet på Ullevi åkte amerikanerna på sin enda förlust (1–3) i en match där "Murren" Karlsson hade stor show med ett omtalat hattrick.
1920
Svenska serien startade på nytt under 1920 med nytt upplägg och ett nytt vandringspris. Det började dock dåligt för IFK Göteborg med förlust mot AIK i säsongspremiären. Spelet bättrade sig dock efter hand, mycket tack vare den nya högeryttern Sven "Reisarn" Johansson. Och under andra delen av säsongen noterades bland annat 6–0 mot IFK Norrköping, 5–1 mot Gais och 5–0 mot IFK Malmö.
I Svenska mästerskapet gick man till semifinal via tre heta derbyn mot Örgryte IS (1–1, 2–0) och GAIS (2–1), men där satte Djurgårdens IF i en klassisk snömatch på Stockholms Stadion stopp för vidare spel i turneringen.
Efter tolv år, tre SM-guld, fem seriesegrar och runt 300 matcher slutade Erik Börjesson och återvände till Jonsereds IF.
Klubben, med 875 medlemmar, flyttade sitt kansli till Östra Hamngatan.
1921
Under våren 1921 verkade det som om alla fotbollstokiga grabbar i Göteborg fått för sig att de skulle börja spela i IFK Göteborg. Det blev rena invasionen av unga spelare och föreningen mönstrade inte mindre än sjutton (17) lag. Det enorma intresset, parat med god ekonomi, gjorde att föreningen för första gången engagerade en tränare för fotbollsspelarna. Valet föll på ungraren Alexander Brody, som spelat toppfotboll för MTK Budapest och som representerat det ungerska landslaget vid 23 tillfällen.
Det enorma intresset, parat med god ekonomi, gjorde att föreningen för första gången engagerade en tränare för fotbollsspelarna.
SM-turnerandet 1921 inskränkte sig till två matcher, båda mot Örgryte IS som efter 0–0 i första omgången vann omspelet med 1–0. Göteborgsklubbarna gick veckan efter till hård attack mot Svenska Fotbollförbundet och ifrågasatte förbundet för att man alltför ofta lyckades para ihop göteborgslagen i mästerskapets inledning. Detta var något man definitivt inte ansåg gynna det nationella fotbollsintresset.
I Svenska serien gick det under våren halvbra för IFK Göteborg som till slut hamnade på femteplats.
Svensk fotboll delades i en diskussion om seriespelets framtid i två läger, för och emot en enda nationell allsvensk serie. I en slags kompromiss beslutade man att kommande säsong dela upp Svenska serien i två divisioner, en för västra och södra Sverige och en för landets nordöstra regioner. Vinnarna i respektive division skulle därefter mötas i en ren final.
1922
IFK Göteborgs A-lag hade ett digert matchprogram under 1922, då inte mindre än fyrtiofem matcher spelades. Av dessa fyrtiofem var endast sex förluster, vilket vittnar om att standarden var hög.
I Svenska mästerskapet stoppades vidare avancemang redan i tredje omgången av Helsingborgs IF, som på Olympia krossade ett chanslöst IFK med 4–0.
I seriespelet varvades fina prestationer av mindre lyckade resultat, där väl höstens derbyförlust mot Örgryte IS med 1–2 hör till de verkliga bottenskrapen.
Det internationella utbudet var livligt under 1922 och den största händelsen var besöket av engelska Arsenal FC. 14 maj äntrade det berömda London-laget Ullevis gräsbana och de 11 206 åskådarna fick se IFK prestera årets spel men till slut förlora matchen med 2–3.
1922 innebar också att ett rejält bråk blossade upp mellan IFK Göteborg, Gais och Örgryte IS på ena sidan och Ullevibolaget på den andra. I ett försök att få rättsida på ekonomin chockhöjde Ullevibolaget hyran vilket fick klubbarna på allvar att fundera över en omlokalisering till Balders Hage.
Föreningen lider en stor förlust då i slutet av året då nyckelspelarna Herbert "Murren" Karlsson och Erik Levin utan förvarning emigrerar till USA.
1923/24
Bråket med Ullevibolaget fortsatt en bra bit in på 1923, då klubbarna bildade Göteborgsalliansen som en gemensam samarbets- och intresseorganisation. IFK hade dock tagit illa vid sig av debatten angående den arena man själva varit med om att skapa och valde att under två säsonger förlägga flertalet av sina idrottsevenemang till den då nybyggda Slottsskogsvallen.
Den som skulle bli den sista upplagan av Svenska serien, var inte någon av föreningens bättre turneringar. Högklassiga prestationer varvades med katastrofala tillställningar. IFK Göteborg slutar på fjärde plats.
I Svenska mästerskapet 1923 besegrades i första omgången IS Halmia på nybyggda Örjans vall med 2–1. Det var en seger som visade sig inte vara mycket värd då IFK strax efter tillsammans med Gais i protest drog sig ur turneringen, efter det att Fotbollsförbundet ånyo parat ihop två göteborgsklubbar i mästerskapets absoluta inledning.
I samband med vänskapsmatchen mot AFC Ajax den 11 juni 1924 drog sig Konrad Törnqvist tillbaka från fotbollen efter sjutton års framgångsrikt spel i IFK Göteborg. I och med det slutade den sista av föreningens stjärnor från 1908, spelare som gav IFK Göteborg dess första mästerskap och som på allvar inledde den första storhetsperioden.
Ingemar Jönsson