Skogen växer bättre – men riskerna blir fler
Allt går fortare i ett varmare klimat. Tjockare årsringar och kortare omloppstider betyder stora vinster för skogsbrukare, men även angrepp och skador kan gå fortare. Skogsstyrelsens skötselexpert Jonas Bergqvist pekar ut möjligheter och risker hemma i sin egen skog utanför Jönköping.
Granen dominerar på svärföräldragården där Jonas Bergqvist har bott i snart 30 år. Här kan han följa en trend bland sina egna granar och tallar som går igen i hela landet: skogen växer snabbare och snabbare.
– Vad ökningen beror på kan vi inte säga exakt, men det handlar till stor del om ett varmare klimat, säger Jonas Bergqvist.
Andra troliga faktorer är kvävenedfall från luften, bättre förädlat material och bättre skötselmetoder. Resultatet blir hur som helst breda årsringar.
Jonas slår sig ner och räknar årsringarna på en granstubbe. Det borde vara härlig räkning för ett skogsägarfinger, men snabbvuxna träd behöver inte enbart vara av godo. Den här stubben har en knapp centimeter mellan årsringarna.
– Det här tycker nog de flesta är fullt acceptabelt, men ibland ser man stubbar med årsringar på 2–3 cm – då börjar det bli oroande. Ju bredare årsringar desto lösare blir virket.
Lite slarvigt kan man säga att kvaliteten blir sämre ju fortare träden växer. Men vad som är bra kvalitet beror förstås på vad man ska använda virket till. Trä till lastpallar får gärna vara snabbvuxet och lätt så länge det håller ihop. För långsamvuxen tall kan man få bra betalt, men när det gäller gran finns ofta bara en kvalitetsklass.
– I dag gör vi ingen skillnad på kvalitet när det gäller gran, men det kan förstås ändras i framtiden, säger Jonas.
Stubben som vi betraktar avverkades nu i vintras, när Jonas gallrade sitt 40-åriga granbestånd för sista gången. Lite väl tidigt skulle kanske hans svärfar ha sagt, men eftersom skogen växer fortare hänger de gamla rekommendationerna inte riktigt med. Om det står G28 i skogsbruksplanen här så betydde det förut att det var dags för gallring 20 år efter första röjningen. Nu när träden växer fortare behöver man kanske gallra redan efter 15 år för att få samma resultat.
– Tidigare kunde man göra en åtgärd i ett bestånd och sedan i princip glömma bort det. Nästa gång det var dags att göra något var det ofta barnens ansvar, men nu måste man bli mer aktiv.
Ett sätt att motverka breda årsringar är att låta träden stå tätt. Då kan de inte växa för fort och bli "lösa i hullet", men på områden där risken för stormfällning är stor är det ingen bra idé. Träd som växer riktigt tätt får för dåliga rotsystem för att stå emot hårda vindar.
Vi följer skogsbilvägen och stannar vid en sorglig liten figur. En meterhög tall med en grå tygremsa kring toppskottet. Toppen är nästan det enda som är kvar, eftersom älgarna inte gillar att äta tygremsor. Runt omkring frodas små granar som älgarna inte rört.
– Vi står faktiskt i en tallplantering, men det är nog ingen som kommer att se det om tio år. Det här är ingen bra mark för gran – men vad gör man?
Trots att Jonas Bergqvist har doktorerat på viltbete kan han inte annat än att sucka uppgivet. I ett varmare klimat kommer skadegörare som svampar och insekter att öka, men även klövviltet. Visserligen gillar inte älgen alltför mycket värme, men hjort och rådjur kommer att bli desto fler. Mer mat och kortare vintrar kommer sammantaget att göra betestrycket större i skogarna om vi fortsätter som i dag.
En bit bort öppnar sig ett knastertorrt soligt hygge, med små granar som planterades förra året. De får vara ifred för bete, men deras farligaste tid kommer nu under de närmsta veckorna. Om värmen väcker dem och lockar fram nya skott kan en plötslig frostknäpp skada och i värsta fall döda de nya ömtåliga skotten. Risken för vårfrost kommer att öka i ett varmare klimat eftersom nätterna fortfarande är långa och temperaturskillnaden mellan dag och natt blir större.
Ett sätt att skydda småttingarna hade varit att lämna en fröträdställning, som jämnar ut temperaturen över dygnet ungefär som en fiberduk på grönsakslandet. Men just här fanns inga tallar, och att lämna granar är för riskabelt eftersom de lätt blåser omkull. För att förebygga frostskador hade man också kunnat använda östeuropeiska granplantor, som är naturligt anpassade till kalla vårar, och därför är lite mer svårväckta.
– Nu kan vi bara hoppas. När smågranarna blir över en meter borde faran vara över här, säger Jonas.
Ju högre de blir, ju bättre klarar de kylan som är störst närmast marken. Små tallar behöver man däremot inte oroa sig för eftersom de börjar med att skicka ut en skottaxel som klarar kyla. När barren kommer ut har säsongen hunnit längre.
Vi fortsätter till ett bestånd där man kan se köldskador från andra änden av säsongen: höstfrost. Jonas pekar uppåt, och i toppen på en gran sitter en hel svärm med toppskott. Varma höstdagar väckte granen ur vintervilan, den fick vårkänslor och skickade ut nya skott som blev köldskadade av vintern. Men höstskotten är ändå bara en "bonus" som förstörs, hela årstillväxten blir inte förstörd, som när vårskotten fryser. Däremot kan höstskadorna få toppen att växa snett, förklarar Jonas.
– För några år sedan var jag ganska bekymrad när jag gick här, men nu ser de ju rätt bra ut. Många skogsägare har observerat ökad höstskottskjutning på senare år, men vi vet inte riktigt hur allvarligt det är.
Stående på en gammal stubbe sammanfattar Jonas Bergqvist läget för skogsbruket i framtiden: Mindre förutsägbart, men förmodligen mer lönsamt ser det ut som.
Text Anna Froster
Foto Marlin Johansson
Fotnot: Artikeln är en av flera klimat-artiklar i Skogseko 2-2017.